Stress

Det är viktigt att komma ihåg att stress inte är någon sjukdom, utan kroppens reaktion på en situation som vi upplever som hotfull. Den reaktionen gör kroppen redo för att fly, slåss eller spela död.  Det här har hjälpt oss att överleva när hotet kunde handla om liv eller död-situationer då vi var tvungna att reagera blixsnabbt . Det kunde handla om korta intensiva stresspåslag som följdes av längre perioder av återhämtning. Vår hjärna är alltså skapad att kunna hantera stresspåslag.  

Problemet är att vi idag sällan hanterar fysiska faror men kroppen reagerar på exakt samma sätt. Idag kan hotet handla om höga krav i arbetet, problem i relationen, ekonomi, för aktiv vardag, dålig självkänsla mm. Och inte ofta finns flera hot eller s.k stressorer samtidigt, vilket ger liten möjlighet till återhämtning. Istället leder det till långvarig och ohälsosam stresspåslag som kan leda till sjukdom.

När vår hjärna upplever ett hot aktiveras sätts det sympatiska nervsystemet igång och flera kroppsliga reaktioner sätter igång. Puls och blodtryck stiger, vi andas snabbare och ytligare och blodet i bukhåla och tarm förflyttas till stora skelettmuskulaturen så matspjälkningen stannar av. Våra muskler spänns och pupillerna vidgas för att se bättre. Blodet försvinner från händerna och kan göra att vi blir kalla och skakiga. Den främre delen av hjärnbarken får också mindre blod vilket göra att vår förmåga, att tänka klart och fatta genomtänkta beslut, försämras. Istället aggerar vi mer impulsivt och känslostyrt.

Förutom sympatikus aktiveras också den så kallade HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjurebark) som producerar stresshormonet kortisol. Detta bidrar till ökad blodsockerfrisättning, dämpat immunförsvar och hämmar inflammtioner . Parallellt med denna kraftfulla uppvarvning nedprioriteras alla återhämtande funktioner såsom matsmältning, sårläkning, fortplantning och sömn, vilka styrs av den parasympatiska delen av det autonoma nervsystemet.

Stressreaktionen som beskrivits ovan kallas även för ”kamp- eller flyktprogrammet” i och med att det förbereder oss just för att slåss eller springa för livet. En mindre känd stressreaktion är det så kallade ”spela-död-programmet” i vilket det är den ”bromsande” parasympatiska delen av det autonoma nervsystemet som tar över. Detta sker då stressen känns fullkomligt överväldigande och utsikterna att rädda livet genom att slåss eller springa känns små. Det kan handla om sådana situationer som sexuella övergrepp, tortyr, vara trängd av ett vilddjur och liknande. Istället för att varva upp, varvar vi ner maximalt, blir lealösa, apatiska, kan svimma av eller uppleva oss som avskilda från verkligheten och likgiltiga inför det som sker. 

Stress kan ibland upplevas positiv.  Om vi känner att vi har kontroll kan kravfyllda situationer upplevas som lustfyllda snarare än ångestskapande. Och tvärtom kan då  kan brist på kontroll, medbestämmande eller påverkansmöjligheter leda till negativ stress även om vi inte ställs inför några krav alls. Att vara undersysselsatt och understimulerad kan vara nog så stressande om situationen inte går att påverka.

Kortvarig stress är inte farlig. Men månader och år med konstant stress utan återhämtning sliter på kroppen och kan leda till sämre hälsa.  Källa : Stressmottagningen.se